Usch, var tvungen att ta från min buffert idag till sjukhusräkningar. Har ca 13 tusen kvar i buffert, ingen vidare buffert alltså, och väldigt långt bort från mitt mål på 50 tusen.
Men att bufferten är så låg har berott på att jag varit sjuk och att försäkringskassan strular tråkigt nog. Men det kommer nog bättras på i höst hoppas jag när jag börjar plugga och får in lite csn och lite lön. Förhoppningsvis så får jag också pengar från försäkringskassan, de pengarna kommer läggas in i min buffert.
Men jag skäms för att jag har så lite pengar då jag har en sk "ekonomi blogg" om man jämför med de större ekonomibloggarna. Men jag har ju ett mål, det kanske inte är att helt bli ekonomisk oberoende men att kunna gå ner till 50% arbetstid men att räntan på mina besparingar täcker det till 100%. Jag har som mål att vid 35 års ålder så ska jag kunna gå ner till 75% och större delen av mitt boende ska vara betalt.
Men nu tänker jag vara öppen med mina tillgångar och lån, jag avrundar till tusenlappar och avrundar neråt och inte uppåt.
Tillgångar:
Buffert: 13 000 kr.
Sparande till hus/mot miljonen: 11 000 kr.
Fonder (som mina föräldrar har givit mig): 39 000 kr.
Vilket betyder att jag har 63 000 kr. Inte så jättedåligt alltså, men det är bufferten som först och främst jag vill ha upp.
Lån:
3500 kr till en släkting.
30 000 kr i csn. Men csn lånet tror jag kommer avskrivas då jag bara tog det under den tiden jag var sjukskriven och som jag har förstått det så har man en karensmånad för att det sedan avskrivs. Är inte helt hundra på att sådan är fallet men om det är så har jag ca 6 000 kr i lån till csn bara.
Så, till skillnad från de etablerade ekonomi bloggarna så är det hundratusentals kronors skillnad. Men jag kommer väl komma till deras nivå förr eller senare är väl planen :) Just nu kan jag inte spara så mycket men om två är jag färdig med min utbildning och kommer kunna öka på sparandet en hel del.
Då är jag 24 år och har 11 år att nå mitt delmål. Lite svårt att räkna sparandet från och med nu då det inte kommer vara några större summor jag kommer kunna spara som student.
Men sedan tonåren har jag varit intresserad av ekonomi och min favorit del på DN som mina föräldrar prenumererade på var ekonomi delen. Så det var den främsta anledningen till att jag öppnade den här bloggen pga intresset för ekonomi, har inte så många att dela mitt ekonomi intresse med då de flesta i min åldersgrupp (är 22 år och kvinna) är ganska ointresserade av ekonomi. Det märks även bland bloggarna, de flesta verkar vara 30 eller över, på så vis sticker min blogg ut lite då jag både är under 25 och inte har ett så stort sparande (än).
Men ni är välkomna att följa min väg mot ekonomisk frihet! Blandar det med spartips i bloggen :)
torsdag 14 augusti 2014
tisdag 12 augusti 2014
Ta csn lån fast man inte behöver det?
Jag tänkte faktiskt skriva lite om mina åsikter att ta csn lån fast man egentligen inte behöver det.
Många som har möjligheten att inte behöva ta csn lån får rådet att de ska göra det ändå "för att det är en sån förmånlig ränta" och sen sätta in det på något konto som ger högre avkastning än räntan på lånet. För att sedan när man studerat klart ha en kontantinsats till lägenhet/hus.
Jag respekterar folks åsikter och tycker det är helt okej att göra det om man nu känner för det, men jag skulle aldrig få för mig att göra det.
Varför? Jo för hamnar man i sitsen att man blir sjuk/arbetslös så tror inte jag att det första man tänker på att man ska betala av sina csn lån, utan att man måste ha det sparat som en buffert och speciellt under tillfället man är sjuk/arbetslös. Har man lagt in "csn pengarna" till kontantinsats på en lägenhet som man måste sälja pga exempelvis arbetslöshet/sjukdom så kommer man förmodligen inte betala av csn lånet om försäljningen går jämt ut. Csn lån är en av de vanligaste skulderna som går till kronofogden.
Det jag skriver kan låta en aningen pessimistiskt, men jag tycker att man ska se verkligheten, visst csn lån är förmånligt, men man ska inte glömma att det är fortfarande ett lån.
Men, behöver man lån för att ens kunna studera så tycker jag absolut att man ska ta det, nu pratar jag enbart om de som har möjligheten att studera utan lån, men väljer att ta det ändå.
Många som har möjligheten att inte behöva ta csn lån får rådet att de ska göra det ändå "för att det är en sån förmånlig ränta" och sen sätta in det på något konto som ger högre avkastning än räntan på lånet. För att sedan när man studerat klart ha en kontantinsats till lägenhet/hus.
Jag respekterar folks åsikter och tycker det är helt okej att göra det om man nu känner för det, men jag skulle aldrig få för mig att göra det.
Varför? Jo för hamnar man i sitsen att man blir sjuk/arbetslös så tror inte jag att det första man tänker på att man ska betala av sina csn lån, utan att man måste ha det sparat som en buffert och speciellt under tillfället man är sjuk/arbetslös. Har man lagt in "csn pengarna" till kontantinsats på en lägenhet som man måste sälja pga exempelvis arbetslöshet/sjukdom så kommer man förmodligen inte betala av csn lånet om försäljningen går jämt ut. Csn lån är en av de vanligaste skulderna som går till kronofogden.
Det jag skriver kan låta en aningen pessimistiskt, men jag tycker att man ska se verkligheten, visst csn lån är förmånligt, men man ska inte glömma att det är fortfarande ett lån.
Men, behöver man lån för att ens kunna studera så tycker jag absolut att man ska ta det, nu pratar jag enbart om de som har möjligheten att studera utan lån, men väljer att ta det ändå.
lördag 9 augusti 2014
Börjat blogga igen
Nu har jag inte skrivit i den här bloggen på väldigt väldigt länge. Men tänkte att det är dags att uppdatera -då jag tycker det är väldigt kul att blogga och är intresserad av privatekonomi.
Men för att uppdatera lite om läget, jag har fått tagit en paus från skolan ett halvår då jag blev sjukskriven. Och detta har fått mig att fundera mer och mer på att ekonomisk trygghet är extremt viktigt för mig. Jag vill så gärna kunna ha passiva inkomster att det inte är hela värden om jag blir sjuk igen. Men det kommer inte hända än på kanske 10 år. Förhoppningsvis så håller jag mig frisk.
Så planen är att till hösten gå tillbaka till skolan och kommer då börja termin 3 av 6. Vilket betyder att jag har 2 år kvar. Innan jag kommer ut i arbetslivet så kommer jag inte ha så höga mål att spara så mycket, utan målen kommer vara då att minimera skulder.
Det första året klarade jag mig helt utan studielån. När jag blev sjukskriven så började jag ta studielån också, men enbart för att under sjukskrivningen så avskrivs lånen (bortsett från en karensmånad). Så har ca 6 tusen i studieskulder sammanlagt än så länge. Vilket jag känner mig stolt över!
Dock så vet jag inte om jag kommer kunna fortsätta med att bara ta studiebidraget, både för att vår hyra har ökat (då det var jäkligt påfrestande med att bo tre st i en tvåa) men även att jag inte vet om jag kommer våga jobba extra så mycket för rädslan att bli sjuk igen. Men kommer nog aldrig hamna i sitsen att jag behöver ta fullt studielån.
Men jag har fortfarande en liten önskan att ha en buffert på 50 000 kr när jag har pluggat klart. Nu ligger jag på ungefär 17 000 kr. Förutom de 17 000 kr jag har så har jag ca 45 000 kr i räntefonder och annat sparande. Men det sparandet lägger jag i vila tills jag har pluggat klart, utan det är bufferten som ska upp!
Nu ska jag fortsätta uppdatera regelbundet i bloggen, men det kommer främst handla om min privatekonomi framför spartips. Men spartips kommer givetvis även det dyka upp!
Men för att uppdatera lite om läget, jag har fått tagit en paus från skolan ett halvår då jag blev sjukskriven. Och detta har fått mig att fundera mer och mer på att ekonomisk trygghet är extremt viktigt för mig. Jag vill så gärna kunna ha passiva inkomster att det inte är hela värden om jag blir sjuk igen. Men det kommer inte hända än på kanske 10 år. Förhoppningsvis så håller jag mig frisk.
Så planen är att till hösten gå tillbaka till skolan och kommer då börja termin 3 av 6. Vilket betyder att jag har 2 år kvar. Innan jag kommer ut i arbetslivet så kommer jag inte ha så höga mål att spara så mycket, utan målen kommer vara då att minimera skulder.
Det första året klarade jag mig helt utan studielån. När jag blev sjukskriven så började jag ta studielån också, men enbart för att under sjukskrivningen så avskrivs lånen (bortsett från en karensmånad). Så har ca 6 tusen i studieskulder sammanlagt än så länge. Vilket jag känner mig stolt över!
Dock så vet jag inte om jag kommer kunna fortsätta med att bara ta studiebidraget, både för att vår hyra har ökat (då det var jäkligt påfrestande med att bo tre st i en tvåa) men även att jag inte vet om jag kommer våga jobba extra så mycket för rädslan att bli sjuk igen. Men kommer nog aldrig hamna i sitsen att jag behöver ta fullt studielån.
Men jag har fortfarande en liten önskan att ha en buffert på 50 000 kr när jag har pluggat klart. Nu ligger jag på ungefär 17 000 kr. Förutom de 17 000 kr jag har så har jag ca 45 000 kr i räntefonder och annat sparande. Men det sparandet lägger jag i vila tills jag har pluggat klart, utan det är bufferten som ska upp!
Nu ska jag fortsätta uppdatera regelbundet i bloggen, men det kommer främst handla om min privatekonomi framför spartips. Men spartips kommer givetvis även det dyka upp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)